Alida föddes i faderns tredje äktenskap. Hon blev faderlös redan vid 8 års ålder. Modern flyttade då med de yngsta barnen från Högärdet till moderns fädernehem, det närliggande Åsbräcka i Västergötland. Alida växte där upp till en ljuv, åtråvärd tärna omsvärmad av ungherrarna från godsen i trakten. "Alida" skriver Arvid August Afzelius i sina Minnen "en hänförande och talangfull flicka på 17 år, var en magnet som drog bygdens unga män, särskilt litteratörernas och konstnärerna till hennes moders gästfria boning. Jag tillbragte där en jul, bland de gladaste jag upplevt, då jag hörde Franzens och Valerii skönaste sånger av Alida sjungas på melodier av henne själv komponerade. När vinterkvällens klaraste månsken upplyste hennes kabinett sutto vi alla lyssnande till hennes vackra röst vid klaveret".

Ingen av de unga männen skulle emellertid bli den lycklige att föra henne hem som sin maka. Det blev istället en 13 år äldre akademiker, Gustav Knös, från Uppsala. Bröllopet stod på Åsbräcka 1810 och de unga styrde sedan färden till Uppsala.

Gustav blev professor i österländska språk men prästvigdes 1817 och blev kyrkoherde i Västeråker och Dalby pastorat samma år. Familjen bodde sedan i Västeråkers prästgård på somrarna. Under vintern bodde man inne i Uppsala och där kom det Knösska hemmet att vid sidan av överstinnan Malla Silverstolpes mer storslagna salong bli ett centrum för Uppsala-romantikernas sällskapsliv och en samlingsplats för många vittra och musikaliska storheter.

1821 drabbades familjen av en allvarlig motgång. Den äldsta dottern Nanny dör plötsligt efter en hastig förkylning, knappt 9 år gammal. Alidas sorgereaktion blev mycket djup. Hon ville inte träffa någon och undvek länge t.o.m. sin levande dotter. För att få ett miljöbyte flyttade familjen nu in permanent i Åkers prästgård.
Problemen slutade emellertid inte härvid utan efter ytterligare sju år, 1828 dog även Gustav, 55 år gammal. Alida stod kvar ensam med sin trettonåriga dotter Thekla. Inkomster saknades, men genom Erik Gustav Geijers personliga förbön hos Karl XIV Johan ordnades en liten pension.
I prästgården kunde man inte bo kvar, så man flyttade åter till Uppsala. Alida och Thekla levde nu med små ekonomiska ramar, men med stöd av sin sociala ställning. De tidigare sällskapssalongerna återupptogs om än under mindre vidlyftiga omständigheter.

Mor och dotter kom nu att leva fullt ut i denna konstnärligt och litterära miljö. "De små Knösarna" som de ibland kallades blev snart åter uppburna medlemmar i stadens sällskapsliv - "två luftiga skönheter, skämtens, glädjens och poesins genier". Den unge Gunnar Wennerberg var nu en ofta sedd gäst hos dem, liksom, som tidigare Erik Gustav Geijer. De bodde på Kungsängsgatan 20 under åren 1836 till 1849, grannar med Malla Silverstolpe. Två små rum, med en dörr tillbommad av ett skåp, hyrdes ut i andra hand. Under en tid i början av 1840-talet bodde där tonsättaren och nära vännen Jakob Axel Josephson. Han flyttade sedan till Tyskland och hans brevväxling ifrån den tiden, med många kontakter med Knösarna, finns samlad i boken "Grannarna vid Kungsängsgatan" utgiven av Lotten Dahlgren.

Det var en lycklig tid men sådant varar inte för evigt. Vännerna åldrades och några gick bort. Under de sista åren av sitt liv var Alida själv cancersjuk och vårdades i hemmet av sin dotter. Svåra plågor ansatte henne i slutet, men hon bar dem tåligt intill döden 1855.

Lotten von Kraemer har i ett brev 11 augusti skildrat Alidas begravning på följande sätt:
"I förra veckan, kallade av ett oemotståndligt sorgligt deltagande, reste vi till staden för att åse tre begravningar på en dag" .... "Fru Alida Knös och Per Daniel Amadeus Atterboms. Smärtsamma förluster! Torén, Beckman och Rundgren förrättade jordfästningarna och psalmerna sjöngos af Widén m.fl. Gömd bakom träden satt Thekla när modern sänktes ner i graven. Det kändes för henne som ett närmande omedelbart under Guds himmel. Återkommen till det tomma hemmet bröt smärtan ut desto häftigare. Müllers och jag voro hos henne"......