Text nedan har jag fått med e-brev från Jan Böhme i 6¤4 2005

Henrik tillbringade sina första elva år hos sin farmors mor, Anna Christina Wennerholm. I sitt testamente från 1876 testamenterar hon 4 000 kronor (en femtedel av boets behållning) till hans uppfostran och förordnar hovpredikanten Fredrik Öhmann till förmyndare. Uppenbarligen var det otänkbart att han skulle tas om hand av sin farfar och farmor, som båda fortfarande levde, och dessutom inom mycket kort skulle vara bosatta i Stockholm.

Henrik gick ur Jakobs elementarläroverk som primus VT 1877, två år yngre än den näst yngste klasskamraten och fyra år yngre än genomsnittet. Fadern torde på något sätt ha erkänt faderskapet, eftersom faderns yrke anges som "possessionat" i skolkatalogen HT 1877. I gymnasiet går det inte fullt så lysande; han sitter kvar i första ring, och har faktiskt nedsatt flitbetyg i tredje. Yrkesvalet ter sig inte helt självklart, eftersom han är uppenbart bättre i humaniora än i naturvetenskap. Han lär själv ha förklarat studiebanan med att det var det enda sättet att slippa filosofi, som han avskydde. Stud.-ex v. Norra Latin 16/5 1882, med. filos. examen i Uppsala 15/12 1883, med. kand. vid Karolinska inst. 26/5 1887, med. lic. därstädes 4/4 1891, legitimerad läkare 6/4 s.å. Efter diverse vikariat, bland annat i Skara och på Gotland, blev han extra provinsialläkare i Bergsjö 1892.

Han gifte sig 1893. Nästa steg i kariären var som provinsialläkare i Alfta 1906 och provinsialläkare

i Söderhamn 1918 (familjen flyttade först 1920, förmodligen pga spanska sjukan),

varifrån han pensionerades 1930. Ledamot av kyrkorådet i Söderhamn från 1930, kyrkvärd därstädes.

RNO 1920.

Bestämd i sina åsikter, var han livet igenom trots det kyrkliga engagemanget trogen republikan, och hans omdöme om personen Oscar II var vitrioldoftande. Trots denna excentricitet var han uppenbarligen en uppskattad samhällets stöttepelare i Söderhamn. Han var överhuvud taget omtyckt både som läkare och människa, och ännu mer än fyrtio år efter hans död kan äldre söderhamnsbor fråga en om man är släkt med "den gamle fine doktor Böhme" när de ser efternamnet.

I dödsrunan apostroferas särskilt hans vidsträckta historiska och grekiska bildning, samt hans stora bibliotek.